sleepy

Halloj! Vet inte om det bara är jag eller om det är flera som tycker det är ångest-bringande när det är studenten. Ett helt år har gått sedan jag gick ut, och allt jag känner är bara ångest. Att Livet går fort, är något som verkligen börjar klarna. Åldersnojan börjar komma, och du känner dig helt värdelös... Kanske kan det bero på att jag inte har gjort ett piss... Eller iallafall någon som är livsomvändande, har varken bostad, relation eller jobb, men tror inte att jag inte har försökt, för det har jag.(iallafall vad det gäller jobb fronten)

Folk kanske tycker jag är lat, folk kanske säger: Ta tag i ditt liv, men vartfan ska man börja? Vad vill jag bli när jag blir stor? och hur fan ska man veta det? och ta ett livsförändrande beslut gör det inte lätt. Men den stora frågan är: kommer jag ha råd? Kan bara säga en sak: Ibland suger det kuk att vara jag!